Pay It Forward

Pay It Forward, 2000 av Mimi Leder med Kevin Spacey, Haley Joel Osment och Helen Hunt

Historieläraren Eugene Simenot ger sina elever samma hemuppgift år efter år – att komma på en idé som kan förändra världen och göra den bättre. Eugene väntar sig dock inga stordåd från sina elever och är därför helt oförberedd när elvaårige Trevor McKinney kommer med ett fenomenalt förslag. Trevor föreslår att varje människa som drar nytta av någon annans goda gärning ska ”skicka vidare” och göra tre människor en tjänst.
Till sin mammas stora förskräckelse inleder Trevor sitt projekt genom att ta hem en hemlös drogmissbrukare. Men kan goda gärningar verkligen förändra världen och göra den bättre?

En oerhört fin film måste jag säga! Jag hade totalt missat den och passade på att se den på tv för ett par dagar sedan. Både min fru och en god vän hade påpekat när reklamen var på tv att den var väldigt väldigt bra. Det var ingen lögn.

Under filmens gång går ett hjälpsamt rus genom kroppen på en, det känns som jag skulle vilja gå ut en sväng på stan och bara hjälpa folk som tycks behöva en hjälpande hand. Det är fint att hjälpa!

Kevin Spacey är en av mina favoriter! Suverän i The Usual Suspects, K-PAX, Se7en med flera. Här likaså. Helen Hunt hade jag en liten crush på när Twister lagom kom ut och ordet MILF ännu inte hade myntats. Haley Osment har jag bara sett i Sixth Sense innan. Skitunge.
Han har en enormt stor talang.

Where the Wild Things Are

Where the Wild Things Are, 2009 av Spike Jonze med Max Records och James Gandolfini

Max är en liten pojke, som blir arg då han skickas upp till sitt rum utan att få sin middag och skapar en fantasivärld att leva sig in i under sin rumsarrest. I sin fantasi har Max en vargkostym och möter massor av mytiska och fantasifulla varelser i Vildingarnas land, en mystisk skog.

Uhgm, än en gång har jag inte läst boken som Spike Jonze har valt att filmatisera här. Efter jag har sett filmen har jag bara ännu mindre lust att läsa den, men jag antar att jag kanske läser den för William någon gång när han blir lite äldre, men en viss avsmak av den här extremt sega filmen om ett överaktivt dampbarn med en extremt vild fantasi. Jag satt och nickade till nästan hela tiden.  Så jävla långtråkig!
Jag hade sett fram mycket mot den här filmen och jag så besviken.
Det enda som var bra med filmen var den förtrollande musiken.

Planet 51

Planet 51, 2009 av Jorge Blanco med Justin Long, Jessica Biel och Dwayne ‘The Rock’ Johnson

Från ingenstans upp i det blå kraschlandar kapten Charles “Chuck” Baker med sitt rymdskepp mitt under ett grillparty hemma hos en familj. Helt omedveten om var han landat, placerar han stolt sin flagga i backen….men han inser snart att han inte är ensam. Bakom honom står en grupp grönhyade invånare som stirrar förundrat på honom. Chuck flyr i vild panik och noterar i sin brådska inte att invånarna är minst lika rädda som han själv är. ”Filmtrailer.se”

Det är så himla svårt att säga om den är bra eller dålig. Man måste försöka se den med ett barns ögon eftersom den mest är ämnad för sådana. Jag lockade fram mitt barnasinne och försökte njuta av filmen. Men det är lördagkväll och jag kände att jag kunde ha gjort nånting mycket roligare. Ikväll skulle vi egentligen ha sett ”Halloween II” av Rob Zombie, men ganska snart insåg vi hur meningslös och tråkig den förmodligen skulle vara. Han bara går och går och dödar och dödar och folk rusar i panik ifrån honom. Det fick bli den här istället!

Manuset i sig är ju rätt unik, helt klart. En av oss hamnar på en befolkad planet istället för tvärt om, bara det är ju rätt uttjatat, och eftersom jag inte kan komma på någon vuxenfilm som har gjort nåt liknande så är det här rätt kul.  När jag säger vuxenfilm menar jag inte det ni tror att jag menar.

Men i det stora hela är det nästan som vilken animerad familjefilm som helst. Lättbegriplig, skojig och säkert väldigt underhållande för ett barn. Ikväll lyckades jag inte locka fram barnet i mig så mycket som jag kanske hade önskat. Den får ett medelbetyg av mig.

Lucky Number Slevin

Lucky Number Slevin, 2006 av Paul McGuigan med Josh Hartnett, Bruce Willis, Lucy Liu och Morgan Freeman mfl.

Fel nummer. Fel plats. Fel kille. Slevin är killen som är på fel plats vid fel tillfälle. Av misstag identifieras han som en man han inte är och hamnar i kläm mellan den undre världens två rivaliserande bossar:
The Rabbi och The Boss…

När folk frågar mig om jag vet någon bra film så brukar den här tillhöra en bland de första jag nämner. Den här filmen har allt man kan önska sig. Kolla bara rollistan! Manuset är helt fantastiskt!

Sköna tillbakablickar på 50-talets USA som utlöser handlingen, makalös twist och helt magisk handling och lite lönnmördande och rena rama avrättningarna. Har du inte sett den så ska du se den. Oavsett vad du brukar föredra för filmer. Den här är KUNG!

Four Christmases

Four Chrismases, 2008 av Seth Gordon med Vince Vaughn och Reese Witherspoon

Varje år hittar paret Brad och Kate på de än värre lögner efter den andra för att slippa fira jul med sina familjer. Denna jul är planen att fly till Maldiverna, men flygplatsen stängs ned och alla flyg blir inställda. Paret tvingas tacka ja till en familjemiddag hos Kates mamma. Det ena leder till det andra och innan de vet ordet av har paret lovat att fira jul med samtliga av sina fyra frånskilda föräldrar.

Komedi? Vart fan då? Trodde komedi var överraskande, den här är så sabla förutsägbar och luddig att det inte ens går att beskriva. Jag brukar tycka om Vince Vaughn men här sket det sig fullständigt. Reese Witherspoon ska vi inte ens prata om. Har avskytt henne ända sen Legally Blonde.

Jag ville se en kul Jul-film men den här höll verkligen inte måttet, minns inte ens att jag såg nån snö alls i hela filmen.
Tacka vet jag Ett Päron till Farsa firar Jul!

Coffin Rock

Coffin Rock, 2009 av Rupert Glasson med Sam Parsonson och Lisa Chappell

En kvinna som inte kan få barn med sin man efter flera års försök, begår ett misstag på fyllan och ligger med en främling. Främlingen går i sin tur till skrämmande höjder för att påvisa sitt faderskap.

En ganska okänd film från Australien, jag fick syn på omslaget och såg ”From the producer of Wolf Creek”, då var jag bara tvungen att se den! Väldigt bra skådespel för att vara en ganska låg budget film. Jag läste någon som sa
”bra skådespel, bra manus och rätt atmosfär” och jag kan bara hålla med. Helt klart sevärd, men kanske inte på första daten.

Book of Blood

Book of Blood, 2008 av John Harrison med Sofie Ward och Jonas Armstrong

En ung expert på det paranormala blir inkallad för att lösa ett fruktansvärt mordfall i ett spökhus. Då snubblar han över ett sorts tvärsnitt av vägar som själar färdas via. Han kommer att tjäna som ett sorts fysiskt medium för själarna, som ristar in sina historier i hans hud. Regissören John Harrison arbetade som second unit-regissör under rysarlegenden George A. Romero. Han har skrivit och regisserat flera avsnitt av kultserierna Tales from the Darkside och Tales from the Crypt.

Tack för tipset, Joel, den här var verkligen astråkig! Ena stunden hänger man med andra stunden sitter man som ett frågetecken igen. Den började bra och slutade katastrofalt. En del snygga effekter dock, men inget direkt imponerande. Handlingen är speciell och krånglig, musiken är väl standard. Skådespelet är som värsta såpa skådespelarna. Det kändes faktiskt lite som Kommisarie Morse ett par gånger eftersom det är en brittisk film.